linneanossttam

Det blev inte rikigt som jag trodde att det skulle bli, men det slutade med att jag cykla runt utan skor, ramlade dessutom fast hade tur att det bara var på gräsmattan. Det ända jobbiga är att städa dagen efter. Men smällar man får ta när man har roligt. Är nöjd med hur kvällen sluta.

Har tagit lång tid för mig att samla mod till att skriva det här.


Jag lider av ätstörningar. Det är väldigt jobbit men samtidigt så har jag lärt mig att leva med det.
Det började när jag gick i fyran. Kunde gå flera dagar innan jag åt något och så höll det på ett väldigt bra tag. Sen när jag började äta igen så hetsåt jag. Det är synd att jag inte har en bra realtion till mat. Men jag försöker lära mig att hanskas med det. Nu idag har jag inte anorexi längre men istället så hetsäter jag eller äter när jag är ledsen/mår dåligt psykiskt. Men nu har det gått en längre perido utan att jag har varit tvugen att göra det. Känns bra men kommer alltid att få leva med det. Sen så blir det inte bättre av kroppsidealet idag handlar om att vara så smal som möjligt. Det leder bara till att mer tjejer/flickor lider av anorexia.
Eftersom att jag lider av en ätstörning så kommer jag aldrig att bli helt frisk. Men jag kommer att bli nästan helt frisk.

Igår så blev det tjejkväll med god mat som vi lagade tillsammans medans vi höll på i köket så lyssnade vi på matchen. Härligt men hade gärna varit där och sätt den, så mycket roligare än att lyssna spec nu när det är slutspel. Efter middagen så blev det dags att fixa sig för kvällen och dricka. Kvällen blev härlig och natten likaså.

Igår så blev det att åka till Happarandra för att bland annat besöka ikea, finland och en massa annat smått och gott. Jag körde självklart. For dit med syster och hennes kompis. Sen så stannade vi på vägen och hämtade upp Emma. Hade rikigt roligt i vilket fall som helst. Kan bara säga två ord och dom är tuti fruti.
Handlade en del saker och är nöjd med dom. Har inga bilder att visa.
Idag så blev det att åka till morfar och hälsa på han.

Börjar äntligen känna mig nöjd med mig själv. Har inte rikigt vågat vara den personen som jag är fullt ut. Men nu vågar jag vara den. Det känns hur bra som helst. Har som aldrig rikigt vågat vara mig själv och för  ovanlighetes skull är jag stolt över mig själv. Jag vill alltid känna så som jag gör nu. Vet att det inte kommer att vara så för alltid men någon gång ska vara den första. Jag klarade mig, men bara nästan.
Att jag känner så här beror mest bara på att jag råkade öppna mina gammla dagböcker från när jag gick på högstadiet. Läste vad jag skrev den 7 sept 2003.

"Jag trodde det skulle vara annourlunda på högstadiet, men det är inte så utan det har blivit värre här. Jag vill inte vara ensam men ändå är jag det. Det är ingen som säger hej och jag har inga kompisar. Det som är värst är ändå tjejerna. Om dom bara visste hur mycket en blick från dom sårar. Vet att jag kanske inte har det "nyaste" men varför måste det vara så för att bli godkänd för att vara med dom andra. Önskar att Sandra fortfarande gick i min klass. Då hade jag någon kompis. Men nu är jag helt själv. Jag vill ju bara vara med dom andra. Men jag blir inte insläpp någonstans hur mycket jag försöker så får jag inte vara med. Det är mitt fel att det är så här. Önskar att den smärtan som jag känner varje dag när jag går till skolan och under skoltiden kan försvinna. Känns som att alla kollar och skrattar åt mig. Skolan känns som ett fängelse som jag aldrig kommer att ta mig ifrån. När jag går hem efter skolan så känns det lite bättre. Men tjejerna går ju samma väg som mig. Brukar stanna kvar och vänta eller så går jag tidigare bara för att inte gå samtidigt som dom."

Ända sen min pappa försvann till sjöss från en båt, har jag varit livrädd för att åka just båt. Har aldrig varit rädd för vattnet men just båtar. Men i måndags så tog jag tag i det och är glad för att jag gjorde det. Jag åkte finlandsfärjan mellan Stockholm och Mariehamn. Det bästa jag har gjort och det är första gången som jag var på samma vatten som min pappa när han försvann. Kunde inte vara stoltare över mig själv. Kom fram till att jag trivdes på båten och nu sitter jag och tänker på nästa gång som jag ska åka båt. Längtar verkligen tills det blir att åka båt igen. Nu kan jag säga att jag inte är rädd för något längre. Besegra min rädsla.

Imorse när jag skulle hem med bilen så körde jag fast. Första gången någonsin som jag har kört fast. Har snart haft mitt körkort i ett år och först nu kör jag fast. Haha men som sagt någon gång ska vara den första. Sitter och ser film med mamma nu men den är snart slut och då blir det sängen. Ska upp tidigt imorgon också. Så måste lägga mig i tid. Skönt att ha rutiner är det. Önskar bara att min mobil kunde sluta ringa hela tiden. Börjar bli väldigt less på det. Kan som inte prata med någon eller göra något med den eftersom att den ringer hela tiden. Men hoppas det är slut snart.
Längtar tills på fredag, hoppas bara att våra planer blir av den här gången och att det inte blir som det brukar bli. Vi får se till att vara friska båda två. Haha ska bli roligt har jag något mer att se framemot. Imorgon blir det först lektion och sen så blir det hem och börja fixa saker. Rätt mycket som måste fixas inför nästa vecka. Mycket text blev det nu men som sagt saknar min data. Hoppas den hinner komma innan jag åker.

Har pratat med han på facebook. Vi måste ses snart. Saknar han, dessutom är han helt underbar. Ska bli roligt att ses snart. Vilket det måste bli. Förresten jag fick aldrig ditt nya nr, kan jag få det?  

Känner att jag behöver skriva av mig lite. Så skiter i vilka som läser eller inte läser. Riktar mig inte mot någon utan behöver bara få ut lite.

Varför är det så fel att göra saker ensam? Varför känns det alltid som att så fort man ska göra något själv så tycker folk att man är dum/korkad?
Jag vill känna mig fri att göra saker själv utan att någon ska döma mig för något. Vill våga göra saker själv framför allt. Men jag som alla andra är rädd för att bli dömd. Dessutom är jag less på alla som säger åt en vad som är rätt och vad som är fel. Man ska låta en människa själv bestämma vad som är rätt och vad som är fel.
Jag vill leva i en fri värld utan någon som dömmer en eller säger åt en vad som är rätt och fel. Som sagt var tycker att alla ska ha rätten till att själv bestämma över sitt liv och sånt.